Vilka symtom kan man få, och vad händer i kroppen?

De flesta som smittas med hepatit C får inga symtom alls, vilket gör att infektionen för många passerar obemärkt. En del personer blir trötta och får värk i lederna, men det är ovanligt att man får gulfärgad hud i samband med smittotillfället. Efter att ha blivit smittad med hepatit C vet man att ungefär var femte person blir av med infektionen av sig själv utan behandling. Om infektionen inte försvunnit ett halvår efter smittotillfället kallar man infektionen kronisk och då kommer den inte läka utan behandling.

Jag mår inte dåligt, varför ska jag behandlas?

Kronisk hepatit C sällan ger några symtom förrän levern har tagit mycket stryk av virussjukdomen. Syftet med att behandla är att undvika det, att förebygga leverskador som i många fall blir livslånga. Det är också lättare att behandla sjukdomen innan levern blivit alltför skadad.

Varför blir levern skadad av viruset?

Viruset i sig gör ingen skada på levern, men när kroppens immunförsvar arbetar för att bli av med viruset orsakar det en inflammation. En följd av inflammationen i levern är att det kan bildas ärr (fibros), och hos ungefär en femtedel blir levern så skadad och ärrad att den skrumpnar vilket kallas skrumplever (cirros). En kraftigt ärrad lever fungerar inte som den ska, det kallas för att den "sviktar" eller "leversvikt". Man vet också att personer som fått skrumplever av hepatit C har ökad risk för levercancer.

Tur i oturen är att de här skadorna tar lång tid att utveckla, och de flesta personer med hepatit C slipper allvarliga leverskador. Risken för att få leverskador minskar dessutom om man undviker eller helt avhåller sig från alkohol.